Clownproblemet

12.09.2019

Arkivmaterial. Tack till Regionarkivet
Arkivmaterial. Tack till Regionarkivet

Teaterårsboken är en värdefull källa för Expansion-projektet, främst för perioden 1981-2000. Under hösten 2019 kombinerar vi sökningar i Teaterårsboken med sökningar i tidningar.kb.se, samt arkivsökningar och intervjuer, och får på så vis fram data som är rimligt substantiell om det fria kulturlivets grupper. Från och med säsongen 1981/82 dokumenterar Teaterårsboken ambitiöst repertoar och föreställningar inom som det som benämns svensk teaterverksamhet. Även om boken börjar 1981/82, finns i många fall beskrivningar av grupper som ger nycklar till deras verksamhet tidigare år.

I den allra första årsboken skriver redaktören att dokumentationen är "unik i sin fullständighet", vilket förstås inte är sant. Dokumentationen är i många fall detaljerad och mycket användbar, men idag är det rimligare att säga att fullständighet inte går att uppnå och är inte eftersträvansvärt. Genom att tänka sig att en kartläggning aldrig kan vara fullständig förblir kartan i rörelse, det finns öppenhet för ny kunskap, flera röster, nytt material och nya minnen. Expansion-projektet strävar efter att kombinera vetenskaplig noggrannhet med öppenhet. De digitala metoderna och verktygen ger oss möjlighet till detta.

Redaktören för Teaterårsboken visste förstås också att det inte går att vara fullständig. Han nämner att amatörteater inte har tagits med i boken, inte heller revyer med huvudsakligen amatörer. Här försvinner mycket av det som var väsentligt för den fria kulturens fält. I Expansion-projektet har vi valt att inte utesluta grupper och personer på grund av att amatörskap, tvärtom, amatörerna är viktiga och intressanta för oss.

Det står också i Teaterårsboken att gränserna mellan "teater och kabareter och shower flyter" och att det som gjorts på restauranger, kryssningsfartyg m m" inte tas med. Clowner upplevs som särskilt problematiska. "Landet är nu ganska fullt av clowner. Inte minst figurerar de i barnteatersammanhang", står det. Bara "de som har tydlig anknytning till teaterlivet, t ex genom att tillhöra Teatercentrum" kan tas med. I Expansion-projektet gör vi inga sådana uteslutningar. Om det skulle dyka upp clowner, och andra som inte passar in i Teaterårsbokens sorteringsmodell, lite här och var i Göteborg med omnejd, så kan de ta plats i databasen. Vi förstår och respekterar att det var viktigt för yrkesutövare att markera sin professionalism genom att tillhöra ett centrum som ger legitimitet. Samtidigt var det inte alla fria kulturutövare, clowner och andra, som var intresserade av att positionera sig på det sättet. Expansionprojektet vill röra sig bort från Clownproblemet och nyfiket följa utövare som vigde sina liv åt frikultur och konst. Clowner och andra, amatörer och professionella, intresserar oss. Clownen är också en gestalt som går igen i många gruppers kostymering och gestaltning. Clownerna rör sig på många ställen i materialet: när barnteatern intar konstmuseet, när kulturhusen gör utställningar.

Vad innebär det att "restauranger, kryssningsfartyg med mera" inte kan tas med som spelplatser? Kanske att mycket av det starka, roliga, upproriska, gravt underhållande, konstiga, nakna och så vidare försvinner. Platser där det fanns jobb att få. Restaurangers och klubbars scener kunde vara frizoner där grupper och individer utan egen scen kunde få speltillfällen. Ett exempel är den fria jazzdansgruppen Marchant Dance Theatre, som bland annat uppträdde i midnattshower på legendariska nattklubben Bacchus. För Expansion-projektet framstår Bacchus en viktig scen. Vi får se hur det blir med de flytande scenerna, fartygen, med de fladdrande scenerna, tälten, grusets och asfaltens scener, gatan. Och så vidare. 

Astrid von Rosen